Ur Min Synvinkel.

Sommaren närmar sig med stormsteg, jag har lite ångest över att jag fortfarande inte har bestämt vad jag ska göra än. Men vad fan ska man säga? Dom som känner mig vet att jag är virrigast i kommunen och då kommer att jag inte har sommarplaner än inte som någon överaskning.

Farmor o farfar firar guldbröllop om 20 dagar, och jag ska med o fira det, sol o sommar på riktigt!
Ahh längtar, riktig sol och riktig mat och en riktigt söt tjej ska med. Låter väl inte helt fel?
Men jag kan inte riktigt förstå att dom har varigt gifta i 50 år nu, dom är ju för fan som hund och katt.

Till dig, bråket som uppstod. Vi sa båda saker vi inte riktigt behövde säga, vi gjorde båda saker vi inte borde ha gjort. Men allt ingår i en stor plan som säger att vi inte hör ihop, och det kommer kännas bättre
när vi båda har insett det.

Hon man tänker på lite då och då ska åka tillbaka, dit vi först träffades, blev förvånad när jag fick veta det.
Gör mig en tjänst, titta upp på taket och kom ihåg kvällen, för det gör jag.

What else?

Ride into the sunset!

Eran Linus

VI störtade ihop.

Du tittade på mig och sa att jag inte var den samma längre. Du sa att jag hade ändrats och att du inte gillade personen jag hade blivigt.

Men saken är den jag är den personen jag alltid har varigt, du ville inte se det bara, eller så kanske såg du inte det för äns nu.

Jag är den jag är, och jag kommer inte ändras, hur mycket du än vill.

Nu tycker du förmodligen att jag är oresnolig, kanske det...

Jag blundade för länge, nu ser jag igen, men bara ett ögonblick för sent.

Det där som fanns här för någon sekund sedan är borta för att aldrig hittas igen.

Du säger att du saknar mig inatt, att känslan av det hela finns kvar.

När jag vaknar imorgon kommer jag inte sakna dig, för jag är den jag är.

- Linus

lf